Så lyder början på Vi i Sveriges blogginlägg om SvDs artikel serie.
Att bygga upp en mångkulturell familj är ingenting för ekonomiskt svaga. Det är stora utgifter förknippade med resor och inte minst byråkratin. När familjen förenats i Sverige är man oftast hänvisad till att leva på en lön den första tiden. Trots det visar statistik från SCB att familjer med en svensk och en invandrare har goda inkomster, betalar mycket skatt och får obetydligt med ekonomiskt bistånd.
Svenska staten gör inte mycket för att underlätta för dessa väl integrerade familjer. Tvärtom är det ofta omöjligt för en flickvän eller pojkvän till en svensk att få besöksvisum för att bättre veta vad man ger sig in på. En generösare syn på detta skulle kunna minska antalet äktenskap som inte blev vad parterna tänkt sig.
Här håller jag med Lars Persson, det är inte lätt att börja ett liv i Sverige, man motarbetas inte men man får definitivt ingen hjälp heller. Inte med kunskap vad som måste göras för den som kommer hit eller ens pengar till busskort för att personen/erna ska kunna gå på SFI.
Annars försöker SvD skriva om några positiva familje-öden idag, 2 st, mot dom 11 negativa dom har skrivit hittills. Ett steg i rätt riktning, ja men långt ifrån tillräckligt.
Ann-Marie Ekström skriver idag ett läsvärt inlägg i debatten.
Jag har läst det hon skrivit förut och måste säga att en del av hennes uttalanden har kunnat misstolkas både en och två gånger. Framför allt när man avslutar ett försvarsinlägg med att ” Men något dåligt samvete måste väl ligga och gnaga någonstans med tanke på reaktionerna.”
När jag, och dom flesta som reagerade, var just så rent ut sagt trötta på att bli misstänkliggjorda hela tiden bara för att vi valt att leva med en som inte är född i Sverige.
Idag har hon däremot lärt sig av debatten och verkar ha tagit till sig den insikten att det är många av oss som är förbannade på dom som verkligen”importerar” sin fru men också väldigt trötta på att i många sammanhang få klä skott för den fördomen att alla som har en utländsk man/fru måste vara lika dan.
Lite fakta i denna djungel av tyckande. Citat kommer från Genus Magazinet:
Myt: Det är fattiga kvinnor som söker sig till Sverige
Ca 60 % av kvinnorna som sökte om avisering kom från regionen kring Bangkok, som är en av Thailands mest välmående regioner. De som växer upp i Bangkok har bättre förutsättningar att tjäna pengar än kvinnor från övriga delarna av Thailand.
Det är således främst kvinnor från de rikare delarna av Thailand som söker sig till svenska män. Enbart 10 % av kvinnorna som fick sina ansökningar godkända uppgav att de var hemmafruar. (Källa: sid 7 i rapporten)Myt: Kvinnorna tar med sig sina barn till Sverige
Av de kvinnor som uppgivit att de hade barn var det enbart 4 % av kvinnorna som tog med sig barnen till Sverige. Förklaringen till detta är att kvinnorna lämnar barnen hos släktingar, och att barnen inte kommer till Sverige förrän några år senare när kvinnorna etablerat sig i Sverige. (Källa: sid 9 i rapporten)Myt: Männen träffar uteslutande sina kvinnor i Thailands turistorter
Närmare 20 % av de thailändska kvinnorna fick sin första kontakt med männen när kvinnorna besökte Sverige. (Källa: sid 9 i rapporten)Myt: Det är män från mindre orter som träffar thailändska kvinnor
Enligt rapporten kommer enbart ca 2 % av männen från orter med färre än 15 000 invånare, och ca 42 % av männen kommer från storstäderna. (Källa: sid 9 i rapporten)Myt: Mannen och kvinnan har enbart känt varandra en kortare tid
Enligt rapporten hade de flesta kvinnorna känt sina män i över två till tre år, innan de ansökte om avisering till Sverige. (Källa: sid 9 i rapporten)Myt: Männen är äldre än kvinnorna
Enligt rapporten fanns det nästan ingen ålderskillnad mellan de kvinnor som ansökte om avisering och de män som var referenter. Både männen och kvinnorna befanns sig i de allra flesta fallen inom samma åldersgrupp. (Källa: sid 9 i rapporten)Myt: Det är socialt svaga män som träffar kvinnor i Thailand
Enligt rapporten hade 36 % av männen egen rörelse. (Källa: sid 9 i rapporten)Rapporten finns att beställa från Sveriges Ambassad i Thailand. Dessvärre finns inte rapporten i digitalt format, utan man får be om att få en papperskopia översänd. Rapporten publicerades år 2006 och har titeln ”Visum och uppehållstillstånd 2004”.
Kan vara Relaterat - Automatgenererat